De äldsta tecken på jordbruk i vårt land härstammar från omkring 2000 år före kristus. De sädeslag som då odlades var korn och vete. Vi kan förmoda att de första fallen av celiaki uppträdde under denna tid.

Den första, som någonsin skrivit om celiakin är den grekisk-romerska läkaren "Aretaeus från Cappadocien". Han verkade under det andra århundradet efter Kristus.

Aretaeus i en tavla av J Sambucus från 1500-talet

"Om magen inte är mottaglig för föda och om födan passerar genom kroppen osmält och grov och om ingenting upptas i kroppen, sådana personer kallar vi för celiakiker" skrev Areaeus. Ordet celiaki kommer från det grekiska orden "koiliakos", vilket betyder tarmlidande.

År 1888 uppmärksammades sjukdomen åter i medicinsk litteratur. Den engelska läkaren Samuel Gee skrev artikeln "On the Coeliac Affection". Den handlar om ett tillstånd som kunde drabba människor i alla åldrar men främst barn mellan ett och fem år. Tillståndet yttrar sig som kroniska tarmbesvär med en typiskt blek, illalukatnde och grötig avföring med påfallande stor volym. Dr Gee påpekar at insjuknandet skedde gradvis och som efterhand ledde till avmagring, muskelsvaghet och blekhet som kunde vara livshotande. Dödligheten bland barn kunde uppgå till hela 20 procent.

Han skrev "Om patienten överhuvudtaget kan botas från denna sjukdom är det med hjälp av diet". En av hans patienter hade återfunnit hälsan genom att enbart äta förstklassiska hollänska musslor, Visserligen var det en glutenfri kost, men en rätt så ensidig kost.

År 1908 publicerades en bok om denna sjukdom skriven av en barnläkare vid namn Herter. Han ansåg att denna sjukdom endast drabbade barn. Sjukdomen kom länge att kallas för Gee-Herters sjukdom.

År 1936 träffade en holländsk läkare, vid namn Karel Willem Dicke, en mamma som berättade att sin dotter hade utslag och att dessa utslag försvann då brödet togs bort från dotterns diet. Under andra världkriget var Holland ockuperat av tyskarna, och vintern 1944 var svår. Hela befolkningen drabbades av svält, och det berättas att det enda som fanns att äta var tulpanlökar. Karel Willem Dicke observerade, att Gee-Herters sjukdom försvann i Holland vid denna tid, för att återkomma efter krigsslutet.

År 1950 publicerade Dicke sin doktorsavhandling "Coeliakie: een onderzoek naar de nadelige invloed van sommige graansoorten op de lijder aan coeliakie". Doktorsavhandlingen visade på att det är födoämnen av sädesslag som orsakar celiakin.

År 1950 en milstolpe i celiakins historia och Karel Willem Dicke anses vara fadern till den modärna celiakibehandlingen!

År 1954 bekrev en engelsk doktor, J.W. Paulley, att det fanns förändringarna i tunntarmens slemhinna, dvs att tunntarmen saknade tarmludd, vid denna sjukdom.

År 1957 konstruerade en amerikansk armeofficer, Crosby, en kapsel, Crosby-kapseln, som gjorde det lätt att ta tunntarmsbiopsier.

Sedan 70-talet har det varit möjligt att ta tunntarmsbiopsier i samband med gastroskopi.

Under detta årtionde observerades även att det finns en ärftlighet, samt att celiakin har ett samband med många andra sjukdomar. Man såg t.ex att hudsjukdomen dermatitis herpetiformis kunde botas med glutenfri kost. På initiativ från den finska professor Jarmo Visakorpi kallas denna hudsjukdomen numera hudceliaki.

Andra sjukdomar associerade med celiaki visade sig vara bl.a osteoporos (benskörhet), barnlöshet, epilepsi och psykiska besvär, speciellt depression.

År 1995 utgör en annan viktig milstolpe i celiakins historia. Docent Esko Janatuinen i Finland publicerade resultatet av studier med havre där det visade sig att de äggviteämnen som finns i havre är ofarliga vid celiaki. Dessa fynd har sedan bekräftats i många undersökningar i flera länder och det har visat sig att havre även är ofarligt för barn med celiaki och för patienter med hudceliaki.